2014
Arbetet utgår från en undersökning av smärta som både fysiologiskt och existentiellt fenomen. Den tunna hinnan fungerar här som en visuellt konceptuell representation av smärtgränsen — den punkt där kroppens och psykets motståndskraft övergår i sårbarhet. Genom att bearbeta alabastern från två motsatta riktningar har jag velat synliggöra den dubbla riktning som kännetecknar smärta: den är samtidigt inifrån kommande och utifrån påförd. Materialets inneboende transparens möjliggör en ljusbehandling som framhäver dess membranlika egenskaper, och därigenom etablerar ett rum för betraktaren att reflektera över relationen mellan gräns, tryck och upplösning. Verket växte fram som en studie av den punkt där kropp, känsla och gräns smälter samman.





